Eftersom han går i åttan är det nu det verkligen gäller.
Hur motiverar man en skoltrött kille som tycker att skolan är ett fängelse, som bara längtar efter att det är slut och livet kan börja? Jag försöker med att se det som är positivt och få honom att känna samma sak, inga negationer när man talar om skolan för det blir lätt fel då.
Själv hade jag inga såna problem i grundskolan men många av mina vänner tyckte just att åttan var värst.
Jag tyckte däremot att det blev trist i ettan på gymnasiet och klassen hade en hel SO-lektion där vi satt och diskuterat varför jag inte skulle hoppa av. Jag för och resten emot. Behöver jag säga att jag hade världens bästa SO-lärare?
Tack Guye för att du trodde på mig!
Men skolan måste man klara, vare sig man vill eller inte så det är väl bara att fortsätta tjata, som just nu när han börjar om 4 minuter och jag måste påminna honom om det. Nu gick han och jag ser att han träffar kompisarna utanför skolan - det är tur att han har dem iallafall så att det är något kul i skolan.
Och jag kan bara konstatera att han är världens finaste och det luktar så gott i lägenheten när han gjort sig iordning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar