Nu blir det tyst i en vecka på bloggen.
Åker till varmare breddgrader imorgon och hör av mig senare...
Och tills dess vill jag att du verkligen lyssnar på denna text för det är så sant - och kommer alltid att så förbli.
PEACEFUL AT HEART
24 september 2011
23 september 2011
Mitt lilla mammahjärta
Idag när jag var ute på min lunchpromenad gick jag förbi två killar i kanske 11-12 års åldern.
De hade slängt sina skateboards och ryggsäckar på gräsmattan och en av dem gick framför mig och när jag kom närmare såg jag hur han grät medan han pratade i telefon.
Jag kände direkt att det var något som inte stämde så jag vände tillbaka, gick fram till den andra killen och frågade om de behövde hjälp med någonting och vad som hade hänt.
Han berättade att han som pratade i telefon hade blivit av med sin cykel och att han nu pratade med sina föräldrar.
- Kan ni ta er härifrån, frågade jag? Behöver ni pengar så kan ni få av mig.
- Jag har ett busskort, fick jag till svar.
- Har du busskort till er båda?
- Nej, men han får låna mitt kort så tar jag min cykel.
Aj, vad det brände till i mitt lilla mammahjärta - barn i knipa har jag väldigt svårt för.
Lova mig att du alltid stannar om det handlar om barn - nästa gång kan det vara någon av mina som råkat illa ut....
De hade slängt sina skateboards och ryggsäckar på gräsmattan och en av dem gick framför mig och när jag kom närmare såg jag hur han grät medan han pratade i telefon.
Jag kände direkt att det var något som inte stämde så jag vände tillbaka, gick fram till den andra killen och frågade om de behövde hjälp med någonting och vad som hade hänt.
Han berättade att han som pratade i telefon hade blivit av med sin cykel och att han nu pratade med sina föräldrar.
- Kan ni ta er härifrån, frågade jag? Behöver ni pengar så kan ni få av mig.
- Jag har ett busskort, fick jag till svar.
- Har du busskort till er båda?
- Nej, men han får låna mitt kort så tar jag min cykel.
Aj, vad det brände till i mitt lilla mammahjärta - barn i knipa har jag väldigt svårt för.
Lova mig att du alltid stannar om det handlar om barn - nästa gång kan det vara någon av mina som råkat illa ut....
20 september 2011
Plumbking
Sitter och läser på nätet att det fortfarande plankas - numera inne på toa.
Är man riktigt vågad gör man det med huvudet i själva toan.
Min fråga är - why?
Finns det verkligen inget vettigare att göra sin tid än detta?
Goggle på det engelska ordet så förstår ni, jag tänker nämligen inte lägga in någon bild.
Är man riktigt vågad gör man det med huvudet i själva toan.
Min fråga är - why?
Finns det verkligen inget vettigare att göra sin tid än detta?
Goggle på det engelska ordet så förstår ni, jag tänker nämligen inte lägga in någon bild.
Möte i skolan
Har precis varit på möte i skolan och träffat yrkesvägledaren på sonens skola tillsammans med honom.
"Programväljaren" ligger nu framför mig och jag önskar att det var jag som var 15 och fick välja vad jag vill bli.
Inte för att jag vet om det skulle vara lättare idag, men det känns som om det är mer att välja på.
Men det är ju aldrig - och jag menar verkligen aldrig - för sent att börja plugga igen.
Kan iallafall konstatera att många av de viktigaste valen inte togs då jag var just 15.
Jag var 25 när jag träffade mannen i mitt liv och med honom kom sen de tre viktigaste personerna i våra liv.
Och jag valde verkligen rätt den gången!
"Programväljaren" ligger nu framför mig och jag önskar att det var jag som var 15 och fick välja vad jag vill bli.
Inte för att jag vet om det skulle vara lättare idag, men det känns som om det är mer att välja på.
Men det är ju aldrig - och jag menar verkligen aldrig - för sent att börja plugga igen.
Kan iallafall konstatera att många av de viktigaste valen inte togs då jag var just 15.
Jag var 25 när jag träffade mannen i mitt liv och med honom kom sen de tre viktigaste personerna i våra liv.
Och jag valde verkligen rätt den gången!
Vaknat tidigt
Imorse väcktes jag av sopbilen.
Hade nämligen öppet fönster och kl 05.15 dök den upp - det tycker jag är tidigt.
Sen dess har jag legat och väntat på att dagen ska börja tills jag gav upp då maken åkte till jobbet.
Men man får se det postitiva i det, jag får troligen en lååång dag.
Hade nämligen öppet fönster och kl 05.15 dök den upp - det tycker jag är tidigt.
Sen dess har jag legat och väntat på att dagen ska börja tills jag gav upp då maken åkte till jobbet.
Men man får se det postitiva i det, jag får troligen en lååång dag.
18 september 2011
Vilken lördag!
Oj, vilken lördag!
Vi beslöt oss för att åka ut till landet och överraska mina föräldrar.
De blev glada förstås och där fikade vi.
Sen tog vi oss till vår stuga, på med gummistövlar och ut i skogen för att plocka svamp.
På 20 minuter hade vi så mycket så att vi vände tillbaka.
Jag vattnade blommorna, sopade altanen och tog en sista koll på allt.
Sen vände vi hemåt, tog en snabb sväng förbi "Nybygget" vid Arlanda för att titta på ett par intressanta hus för framtiden och väl hemma duschade och bytte vi om i blixtens hastighet för att klockan 16 vara på kalaset.
Kalaset utvecklades till en jättetrevlig släktträff och vi är många nu!
Sen tog jag, min son och min svärmor en promenad ner till Stockholms Dramatiska Högskola för att kl 2100 se föreställningen 127.
“...Våra elever ska bli knegare. Precis som sina föräldrar.
Knegare behövs också Håkan, de ska vi inte se ner på!
Våra elever ska baka de GODASTE PIZZORNA!
De ska bli experter på STÄDNING och BARNPASSNING.
De ska TORKA FOLK I ARSLET. De ska bli de
TREVLIGASTE ICA-KASSÖRERNA DETTA LAND NÅNSIN SKÅDAT!”
Carlos och Timmy är bästa vänner. De växer upp i områdena kring Skärholmen, 127, där allt är möjligt, eller? Efter år av trogen vänskap händer något som skiljer vännerna åt.
En föreställning om vänskap, skuld, svek och klass.
MED: PABLO LEIVA WENGER
TEXT: ALEJANDRO LEIVA WENGER
Det var verkligen en helt otroligt fin föreställning och Pablo Leiva Wenger var så bra!!
Vi beslöt oss för att åka ut till landet och överraska mina föräldrar.
De blev glada förstås och där fikade vi.
Sen tog vi oss till vår stuga, på med gummistövlar och ut i skogen för att plocka svamp.
På 20 minuter hade vi så mycket så att vi vände tillbaka.
Jag vattnade blommorna, sopade altanen och tog en sista koll på allt.
Sen vände vi hemåt, tog en snabb sväng förbi "Nybygget" vid Arlanda för att titta på ett par intressanta hus för framtiden och väl hemma duschade och bytte vi om i blixtens hastighet för att klockan 16 vara på kalaset.
Kalaset utvecklades till en jättetrevlig släktträff och vi är många nu!
Sen tog jag, min son och min svärmor en promenad ner till Stockholms Dramatiska Högskola för att kl 2100 se föreställningen 127.
“...Våra elever ska bli knegare. Precis som sina föräldrar.
Knegare behövs också Håkan, de ska vi inte se ner på!
Våra elever ska baka de GODASTE PIZZORNA!
De ska bli experter på STÄDNING och BARNPASSNING.
De ska TORKA FOLK I ARSLET. De ska bli de
TREVLIGASTE ICA-KASSÖRERNA DETTA LAND NÅNSIN SKÅDAT!”
Carlos och Timmy är bästa vänner. De växer upp i områdena kring Skärholmen, 127, där allt är möjligt, eller? Efter år av trogen vänskap händer något som skiljer vännerna åt.
En föreställning om vänskap, skuld, svek och klass.
MED: PABLO LEIVA WENGER
TEXT: ALEJANDRO LEIVA WENGER
Det var verkligen en helt otroligt fin föreställning och Pablo Leiva Wenger var så bra!!
17 september 2011
Strålande höstväder
Idag är vädret strålande och jag har en ledig dag.
Frågan står mellan att åka ut en snabbis till landet och träffa mina föräldrar och samtidigt lägga sista handen på vår sommarstuga som imorgon ska vara värd för husvisning eller hitta på något annat i stan fram till kl 1600 då vi ska på barnkalas då "våra" gulliga tvillingar fyller 2 år idag.
Angående husvisningen så är det nämligen så att vi beslutat att försöka sälja "Skillnaden" innan vintern.
Går det så går det, liksom.
Fortsättning följer med andra ord....
Frågan står mellan att åka ut en snabbis till landet och träffa mina föräldrar och samtidigt lägga sista handen på vår sommarstuga som imorgon ska vara värd för husvisning eller hitta på något annat i stan fram till kl 1600 då vi ska på barnkalas då "våra" gulliga tvillingar fyller 2 år idag.
Angående husvisningen så är det nämligen så att vi beslutat att försöka sälja "Skillnaden" innan vintern.
Går det så går det, liksom.
Fortsättning följer med andra ord....
15 september 2011
Skolfoton
Nästa vecka är det dags för skolfoton.
Vill man ha allt kostar det 457:-/barn, och givetvis har de räknat ut att om man väljer bort en del så kommer man upp i samma belopp ändå. De ska ju tjäna pengar på detta, det fattar ju jag också.
Har man som jag tre barn blir det ganska mycket pengar om man räknar ihop alla år de går i skolan.
För verkligheten ser ut nämligen så här:
Med första barnet beställer man allt, ger mor- och farföräldrar var sitt kort i julklapp och så lite till vänner och kompisar.
Sen ligger resten kvar i påsen de kom i, våra gör det fortfarande....
Förra året fick Olivers dagis besök av en "riktig" fotograf, inte skolfotografen alltså.
De fotona är absolut de bästa vi någonsin fått hem och där kunde man beställa just det antal foton man behöver.
Iår kommer jag att kontakta den fotografen och beställa tid för familjefotografering!
Vill man ha allt kostar det 457:-/barn, och givetvis har de räknat ut att om man väljer bort en del så kommer man upp i samma belopp ändå. De ska ju tjäna pengar på detta, det fattar ju jag också.
Har man som jag tre barn blir det ganska mycket pengar om man räknar ihop alla år de går i skolan.
För verkligheten ser ut nämligen så här:
Med första barnet beställer man allt, ger mor- och farföräldrar var sitt kort i julklapp och så lite till vänner och kompisar.
Sen ligger resten kvar i påsen de kom i, våra gör det fortfarande....
Förra året fick Olivers dagis besök av en "riktig" fotograf, inte skolfotografen alltså.
De fotona är absolut de bästa vi någonsin fått hem och där kunde man beställa just det antal foton man behöver.
Iår kommer jag att kontakta den fotografen och beställa tid för familjefotografering!
12 september 2011
Åh, vad jag älskar denna låt!
Har haft turen att få höra "Sure Thing" med Miguel på radion under de flesta av mina lunchpromenader nu i september.
Jag ryser av vällust varje gång, men videon var inte så mycket att titta på.
Lyssna istället...
Jag ryser av vällust varje gång, men videon var inte så mycket att titta på.
Lyssna istället...
8 september 2011
5 september 2011
Free Hugs-minns ni?
Läs storyn bakom denna kampanj och titta sedan på videon....
I'd been living in London when my world turned upside down and I'd had to come home. By the time my plane landed back in Sydney, all I had left was a carry on bag full of clothes and a world of troubles. No one to welcome me back, no place to call home. I was a tourist in my hometown.
Standing there in the arrivals terminal, watching other passengers meeting their waiting friends and family, with open arms and smiling faces, hugging and laughing together, I wanted someone out there to be waiting for me. To be happy to see me. To smile at me. To hug me.
So I got some cardboard and a marker and made a sign. I found the busiest pedestrian intersection in the city and held that sign aloft, with the words "Free Hugs" on both sides.
And for 15 minutes, people just stared right through me. The first person who stopped, tapped me on the shoulder and told me how her dog had just died that morning. How that morning had been the one year anniversary of her only daughter dying in a car accident. How what she needed now, when she felt most alone in the world, was a hug. I got down on one knee, we put our arms around each other and when we parted, she was smiling.
Everyone has problems and for sure mine haven't compared. But to see someone who was once frowning, smile even for a moment, is worth it every time.
I'd been living in London when my world turned upside down and I'd had to come home. By the time my plane landed back in Sydney, all I had left was a carry on bag full of clothes and a world of troubles. No one to welcome me back, no place to call home. I was a tourist in my hometown.
Standing there in the arrivals terminal, watching other passengers meeting their waiting friends and family, with open arms and smiling faces, hugging and laughing together, I wanted someone out there to be waiting for me. To be happy to see me. To smile at me. To hug me.
So I got some cardboard and a marker and made a sign. I found the busiest pedestrian intersection in the city and held that sign aloft, with the words "Free Hugs" on both sides.
And for 15 minutes, people just stared right through me. The first person who stopped, tapped me on the shoulder and told me how her dog had just died that morning. How that morning had been the one year anniversary of her only daughter dying in a car accident. How what she needed now, when she felt most alone in the world, was a hug. I got down on one knee, we put our arms around each other and when we parted, she was smiling.
Everyone has problems and for sure mine haven't compared. But to see someone who was once frowning, smile even for a moment, is worth it every time.
4 september 2011
Nu är man fast igen
Oops, sa det och så var man inne i det igen.
6 dagar på raken har jag hunnit jobba och det känns inte ens som om man varit ledig.
So this is it??
Is this what life's about, year after year....?
Nej, bäst att byta inställning, nu när jag är ledig till på onsdag.
6 dagar på raken har jag hunnit jobba och det känns inte ens som om man varit ledig.
So this is it??
Is this what life's about, year after year....?
Nej, bäst att byta inställning, nu när jag är ledig till på onsdag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)