20 september 2010

Upprörd, förbannad, you name it

Vaknar och hoppas att gårdagens inlägg kan raderas, men nej, det var verklighet.

Jag är så "kalla det vad du vill".

Kollar in hur kommunerna har valt och blir uppriktigt sagt ledsen.

Hur ska vi kunna gå framåt när människors empati är obefintlig.
Vad faan vet ni svenskar som röstat in detta hemska parti om krig och orättvisor?
Om hur det är att växa upp mitt i ett krig?
När det enda man ber om är att överleva till nästa dag och drömmer om att ge sina barn en bättre situation?

Ni åker gärna utomlands på semester för att sola, bada och dricka sprit men så kommer ni hem och gör så här.

Har ni inget samvete?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar